måndag 28 maj 2012

Herr Kalkons hädanfärd

Livet är ombytligt. En dag skriver man att herr Kalkon skall få tillbringa sommaren ute i fårhagen. Nästa dag besluter man sig för att göra hans jordeliv kort. Vår kalkontupp drev oss till vansinne. Lyssna här ...

Dagen vi släppte kalkontuppen lös var dagen då kalabaliken startade här på Flemmingsbacken. En kedjereaktion utan like. När lammen bräkte började kalkontuppen "båbbla", när kalkontuppen "båbblade" trodde stora tuppen att hans revir var hotat av den lilla oskyldiga Guldbert, vilket resulterade i att stora tuppen flög på lilla tuppen så att fjädrarna yrde och blodet sipprade. Guldbert flydde för sitt liv och hittades vanligtvis i skogen eller under någon buske. Ensam, inte en enda liten höna fick han ha som sällskap. Så höll det på i några dagar. Ingen trivdes på vår gård -inte vi i alla fall.

Kalkontuppen blev allt mer kalkon. När han spände upp sin kalkonskrud lät det som när man hissar ner bilen med domkraften och hans huvud bytte färg enligt hans humör. Först var det rött, för att efter en stund bli blått för att till sist (när han riktigt kom igång) bli blått med vita prickar ...

Så vi bestämde oss för att dräpa kalkonen (vilket spännande ord).

Vi gruvade (också ett bra ord) oss väldigt mycket, men var förstås tvungna att fixa det på något sätt. Vi fångade honom i en jutesäck för att kunna hantera den väldiga klimpen (han vägde 18 kg), drog ut hans huvud genom ett hål, bedövade honom och nackade herr Kalkon. De av er som inte läst min bok, kanske nu tror att det här är enkelt för oss. Det är det inte. Jag hade som uppgift att hålla halsen rak. Jenk svingade yxan. Jag blundade och Jenk utstötte manliga, djuriska ljud. Som kvinna skulle jag nästan vilja påstå att de lät som sorgsna läten, medan en man säkert skulle tolka dem som manliga urvrål.

Vi hade först tänkt plocka kalkonen, ni vet lämna skinnet kvar som på en knaprig ugnsstekt broiler. Därav kalkonens bad i badbunken (tänk att man för några år sedan badade små knubbiga bejbisar där ...). Men eftersom vi är lite nybörjare både med tillredning och matlagning bestämde vi
oss för att det kändes lite för riskabelt och tog det säkra före det osäkra och flådde den istället.




Nu är kalkonen styckad och ligger i frysen. Det blev 6,5 kg kött av bästa kvalitet. Vi konstaterade att det räcker till 11 veckor för oss om vi äter kalkon en gång i veckan. Och så har vi ju två kalkoner kvar ... Vi funderar på att försöka få tag i ännu en kull för i sommar. Då skulle vi ha finfint kött för hela året.

1 kommentar:

  1. Dramatisk bild med blodig Fiskarsyxa och en nyfiken katt. Men bra gjort att ni förmådde ta itu med problemet innan flera djur blev olyckliga.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.