tisdag 28 augusti 2012

Gurksallad

Frilandsgurkorna har nu växt till sig så mycket att det är dags för en första skörd. Jo, det har tagit länge jag vet, men så var jag också ganska sen med att plantera ut dem. Gurksallad står på dagordningen. Här ger jag er grundreceptet, men jag brukar göra som så att jag plockar de gurkor jag har och när jag tärnat dem väger jag dem och anpassar receptet efter det.

3 kg frilandsgurkor
800 g lök
1 kg socker
1 msk senapskorn

½ liter ättika
8-15 kryddpepparkorn


Tärna gurkorna och löken. Blanda och fyll blandningen i rena glasburkar. Jag brukar sätta tvättade glasburkar att stå ungefär en halv timme i 100 gradig varm ugn. Sockret, ättikan, senapskornen och kryddpepparn kokar du ihop till en lag. Det tar bara några minuter. Så häller du lagen över innehållet i burkarna. Räcker inte lagen är det bara att koka mer eller konstatera att du borde ha fyllt mer i burkarna. Vrid på locket och ställ dem upp och ner tills de kallnat. Förvara svalt. Jag ställer dem i vår jordkällare.

måndag 27 augusti 2012

Svamppulver

Idag blev det några fina Karl Johan soppar i min svampkorg. Av dem tänker jag testa att göra svamppulver. Det lär vara jättegott att blanda i t.ex. köttbullssmet eller i soppor. Först tänker jag skära dem i tunna skivor och torka dem i en torkmaskin (min vän Eija torkar dem genom att bre ut dem på ett mygg-galler ovanpå värmepannan), sedan mixar jag dem till ett fint mjöl.

lördag 25 augusti 2012

Någon som vet ...

... vad det här är? Eftersom jag vet att jag har många trädgårdsintresserade läsare av min blogg kastar jag ut en rättfram fråga. Det är nämligen så här, att jag i sommar i kruka har odlat både äkta ananaskörsbär och den andra varianten gyllenbär.  För någon månad sedan såg jag något i etta hörnet av min rabatt som inte direkt såg ut som ett ogräs, men inte heller var en perenn som det var mycket att hurra för. Små oansenliga blommor och kraftigt bladverk. Till saken hör att  rabatten ifråga är en skilsmässorabatt, jo det är sant, efter skilsmässan ville inte mannen längre ha kvinnans rabatt så han kom med blommorna på en släpkärra hit. Så kan det också gå. Därför vet jag inte riktigt vad som finns i rabatten. Kommer upp lite olika blommor från år till år.




Åter till sak. Såväl blommor som blad liknar väldigt mycket gyllenbär och nu har de också börjat få sådana fröställningar! Men de kan väl inte växa vilt, eller? Jag minns att jag i rabatten ifjol hittade fröhus som låg på marken och trodde att det var misslyckade japanska lyktor. Varför jag trodde det vet jag inte riktigt för de var varken oranga (svårt ord att stava) eller var något som tidigare hade funnits i min rabatt.

Så nu vet jag inte om jag vågar smaka. De kanske är giftiga. Men de verkar sprida sig bra. Tänk vad häftigt om vi kan bli självförsörjande på gyllenbär : )

fredag 24 augusti 2012

Frysa broccoli

I år är första året jag på allvar odlar broccoli och det har lyckats bra. Men tusan vad snabba de är att börja blomma. Vi får verkligen passa de små grönbollarna. En del av skörden äter vi genast (blanda t.ex. kokt pasta, blåmögelost, broccoli, ägg och grädde till en god gratäng), men en stor del fryser vi in.

Då gör vi så här: Vi skär den i mindre buketter, sänker ner den i kokande vatten i 2-3 minuter, sedan skall den direkt sköljas i kallt vatten och rinna av. Så brer vi ut den avrunna broccolin på några ugnsplåtar som vi ställer in i frysen. När de är genomfrusna sätter vi in dem i påsar och tillsluter. På så vis är det enkelt att i vinter ta fram så mycket vi behöver istället för en enda frusen klump.

torsdag 23 augusti 2012

Bokplastupproret!

Varje år när skolan börjar, sitter jag med långa tänder och plastar in deras böcker. Dag efter dag slänger de fram böcker som läraren säger att de MÅSTE plasta, annars får de anmärkning. Och varje gång känner jag mig som en stor miljöbov. För ändå, plast?

Jag förstår att de böcker som går i arv från klass till klass behöver kontaktplast för att hållas, men alla de böcker som bara skall hålla ett läsår och alla häften ... de håller nog i alla fall. Och tänk vilket problemavfall plastet blir när böckerna sen skall slängas. Ifjol kom jag mig så långt så att jag skrev ett inlägg om detta på FB, men mer än så blev det inte.

Men så i lördags besökte vi goda vänner i Jakobstad. De berättade att de hade sänt en lapp till barnens skola där de skrev att de medvetet valt att inte plasta böcker som används under endast ett år. Dels med tanke på miljön och dels med tanke på förspilld arbetskraft : ). De hoppades att deras önskan respekterades. Som svar fick de en liten lapp hem med ordet OK och så var den saken ur världen. Klart som korvspad att vi skulle göra samma grej här hos oss.

Sonen blev rabiat. Aldrig att vi fick göra något sådant åt hans lärare. Alla i hans klass skulle säkert tänka att vi var så fattiga att vi inte hade råd att plasta våra böcker. Dessutom var han ju tvungen att vara självförsörjande i en hel månad! Vad sade det om oss? Va? Va? Va?  Efter en rejäl utskällning där han bland annat fick höra att han inte ens skulle ta ordet fattig i sin mun, gick jag med på att han skulle få vara "normal". Jag kunde dock inte låta bli att lämna halva baksidan av hans bok oplastad. Ops! Plastet räckte liksom inte till ...

Men yngsta dottern som började ettan och ännu lever i tron att har man 10 barbisar och 20 pet shop så är man hur rik som helst och har inget att frukta fick med sig en lapp att visa sin lärare. Jenk skrev lappen så jag vet inte riktigt vad som stod, men jag antar att det var något liknande som våra vänner hade diktat ihop. Väntar med spänning på svaret.

För nog är det ju idiotiskt med bokplast. Kan vi inte vara många som gör uppror. Så att det blir normalt att inte plast böcker i tid och otid. Att plasta med förnuft. Please!

Ps. För dottern i högstadiet berättade jag att när jag gick i högstadiet brukade vi klä våra böcker med planscher av gulliga killar. Hon suckade och gick in på sitt rum.

onsdag 22 augusti 2012

Bärtider

När hösten kommer blir jag som en hamster. Vet jag att det finns bär i skogen går det helt enkelt inte att lämna dem oplockade. Så mycket av min lediga tid går just nu åt till att plocka blåbär, hallon och vinbär. (Tips! Plocka vinbären med bärplockare)

Det blir mest till saft, men också till lite sylt.  De flesta av blåbären fryser jag hela för att användas till paj. Eller så tar jag upp dem, blandar ihop dem med grynost, sockrar lite och har en supergod efterrätt. Eller köper en burk naturell yoghurt, sockrar lite och blandar i bären.

tisdag 21 augusti 2012

Hjälp att hjälpa

Jag tycker att det är varje människas skyldighet att hjälpa andra människor som har det svårt. Jag vet, det låter präktigt och jag är verkligen ingen moder Theresa, men ibland lyckas man hitta sätt som fungerar väldigt enkelt och bra. En del av er kanske minns rågbrödshjälpen som jag skrev om tidigare.

Jag har alltid tänkt mig att jag skulle vilja åka med en hjälpsändning till ett fattigt land. För en tid sedan fick jag chansen och tog den inte. Jag tror inte att jag skulle ha något problem med att möta fattigdom, men jag vet inte hur jag skulle reagera när jag kommer hem. Hur jag skulle kunna rättfärdiga mitt eget liv och min egen konsumtion när jag vet att det finns de som har det så svårt. Att min nya vinterjacka istället borde få bli pengar till en insamling. Och vad är jag för människa som undviker att åka för att med gott samvete kunna fortsätta mitt eget liv? Nåja, jag har funderat och tänkt och skämts över mig själv, men egentligen inte ångrat mig att jag inte åkte. Det måste ju gå att hjälpa på olika sätt. Att på sitt eget sätt dra ett strå till stacken?

Så jag beslöt mig för att ta emot grejer i vårt garage för en organisation som heter Hoppets stjärna. Det är en organisation som jag själv tycker gör väldigt mycket gott och som jag själv gärna stöder. Det enda jag gjorde var följande:
1. Skrev ihop en kort text om att vad jag tog emot, när, var och till vem det gick
2. Satte ut texten på FB och bjöd in vänner som i sin tur fick bjuda in vänner.
3. Kopierade 5 lappar som jag satte upp på anslagstavlor här runtom i byarna.
Nu hade det gått kanske en halv timme
För att få det så smidigt som möjligt hade jag bestämt att jag bara tar emot saker under en kväll, i två timmars tid. Jag hade även hört mig för med organisationen så att de kunde hämta sakerna följande morgon. Min uppgift var alltså att förvara sakerna i 12 h.
4. Vara tillgänglig vid vårt garage i 2 ½ h. Prata med människor. Se nya ansikten. Hjälpa till att bära.
5. Följande morgon hjälpa till att fylla bilen i 1 h.

Summa summarum, jag satte 4 h på detta. Väldigt lite tid av mitt liv och dessutom tid som blev väldigt rolig. Det dök upp över 40 familjer och vi fick garaget fullt av saker som kunde få ett nytt liv, i ett nytt hem, i ett nytt land.

Jag skriver inte detta för att försöka visa att JAG gör något bra, utan för att visa hur enkelt det är för DIG att hjälpa. De flesta människor vill hjälpa bara de enkelt får möjlighet till det. Att ordna denna möjlighet är även ett sätt att hjälpa. Det visade sig att många redan hade massor med saker ihoppackade som de ville ge, men att de inte visste var det skulle vända sig. Så det blev hjälp på många olika sätt : )

Jag har inte tynat bort

Nu tror ni kanske att jag har tynat bort, eftersom min blogginläggslathet och vår självförsörjningsmånad har sammanfallit. Men nej, jag är vid full vigör. Jag har försökt komma igång med jobbet (mer om det sen), hejat på sonen på fotbollsturné och introducerat yngsta dottern i skolvärlden. Ja och så har jag ju självförsörjat.

Det går ganska bra. Vi var faktiskt tvungna att ta en tvådagars paus och istället förlägna månaden i slutet. Grejen var den att vi tillsammans med sonen skulle tillbringa helgen på fotbollsturné i en annan stad. Övernattning hos goda vänner ingick i programmet. Vi kunde inte klura ut hur man lyckas klara sig på 10 euro på fem personer i två dagar på annan ort utan att den goda vänskapen skulle få sig en törn och utan att barnen sorgset knaprar morötter när kompisarna firar segern med glass. Så det fick bli en paus. Och det är väl det som också lite är hemligheten med att orka, att man skall se det som en utmaning att lyckas, men att det inte får bli ett ok att bära.

Vad har vi ätit då?
Morotssoppa med chili , rotfrukter i ugn med honung och halloumi, kokta bönor med ägg, pastagratäng med broccoli, ägg, ägg, ägg, blomkålssoppa och squashsoppa med nybakt limpsmörgås. Krusbärsbuskarna och svartvinbärsbuskarna besöks väldigt ofta och tomaterna har äntligen börjat mogna. Vi klarar oss gott. Dessutom gör alla höstens bär att godissuget faktiskt har försvunnit.

Morot & Chilisoppa
700 g tvättade och skalade morötter
300 g skalad potatis
2 liter vatten
½ färsk chili
2 lökar
1 bit purjolök
salt

Riv morötterna och koka dem tillsammans med potatisen. Hacka chilin och tillsätt salt. När allt är mjukt så mixar du soppan och gör ett uppbok. Avsmaka.


tisdag 14 augusti 2012

Märtha

I Finland finns en (kvinno)organisation som heter Marthaförbundet. Det är en gammal organisation med rika anor som har blivit riktig trendig på senaste år.  För mig står marthaförbundet för allt det jag vill kunna leva upp till och det känns naturligt att själv söka mig till kretsen av likasinnade. Ute i byar och städer finns det lokala marthaföreningar eller -kretsar och på senaste tid har många yngre personer startat sina egna kretsar. Så även i Älvbyarna där jag bor -vår krets heter Märtha.

Vi träffas en gång i månaden och har varje gång ett nytt tema. Igår träffades vi hos oss och vårt tema var vardagsmat. Alla tog med sig sina bästa vardagsmatsrecept och så hade vi högläsning och avskrivning. Oj, vad mycket gott man fick lära sig! Det kändes som en riktig nytändning. Plötsligt hade man matrecept för flera veckor framåt.

Så bjud in några vänner och be alla ta med sig fem recept på vardagsmat som de ofta lagar, som de flesta i familjen tycker om och som går undan. Hur kul som helst!

Buljong

För en tid sedan gjorde jag eget örtsalt och kanske det är det man vanligtvis tänker på, att man torkar örter, men det finns också annat man kan prova på att torka.

Idag har jag torkat gul lök, röd lök, persilja, bladselleri och morot. Denna gång tänker jag testa att göra eget buljongpulver. Därför har jag inte använt lika mycket salt utan 1 ½ msk salt per 4 dl "geggamoja" tror jag blir passligt.

måndag 13 augusti 2012

Rävflickor och fårpojkar

En ulv i fårakläder
Förra lördagen visade vi upp våra köttkaniner på Älvtoget. Besökarna var av varierande sort och det hade vi nog väntat oss också. En del gullade och klappade och stirrade med fasa på oss när de insåg att vi faktiskt på allvar funderade på att äta upp dem. En del tyckte inte det var något konstigt alls med det och berättade om när de var små och åt kanin. Och så var det också ett fåtal som var genuint intresserade och ville veta allt vi visste om kaninfarmning.

Plötsligt fick vi frågan -Har ni inte haft några problem med djurrättsaktivister? Va! Det har aldrig fallit oss in att flickor med gröna parkas och rastaflätor (en stereotyp förlåt) skulle smyga omkring i buskarna hemma hos oss. Två dagar senare när Jenk kom till kaninpojkarnas var dörren på glänt och Jenks stolthet Rex var försvunnen. Olof satt kvar. Visst, vi letade, men det var lönlöst. Samtidigt var tigerkatten Vivi oroväckande länge borta den morgonen ...

Men varför hade dörren stått öppen? Vi som alltid är så noga med att stänga efter oss. Det kunde väl inte vara möjligt att någon hade ... Trots att vi inte trodde det på allvar så gnagde tanken i oss lite ...  Några dagar senare när jag skulle mata de stora tanterna Lotta och Eivor stod båda dörrarna på glänt. Va! Förfärat tittade jag in i deras burar, men de var lyckligtvis kvar. Men vad är det som händer på vår gård?

Plötsligt gick det upp ett ljus. För visst var det så att jag hade mött lammpojkarna Frank och Rambo i dörröppningen (kaninburarna är en del av det forna fårhuset dit fåren ännu har tillträde)? Och när vi rekonstruerade fallet som i den bästa deckarfilm på tv insåg vi att om ett får står och kliar sig mot dörrarna ett flertal gånger så glider haken av. Så nu är det mysteriet löst.

Djurens befrielsefront har fått en ny innebörd.

Ps. Vår Rexhane var på besök hos Rexhonan Eivor dagen innan han gick en oväntad framtid till mötes. Har vi tur så fick han till det, men det är nog kanske att hoppas för mycket.

lördag 11 augusti 2012

Taggsvamp



För en tid sedan pratade jag med en 80-årig tant som aldrig hade plockat svamp. Eller jo, plockat hade hon väl, men varje gång hon stod hemma i sitt hus och stekte svampen så blev hon så osäker. Tänk om hon hade plockat något giftigt! Så då slängde hon bort allt. Även kantareller ...

Kantareller är ju kanske den svamp som de flesta av oss vågar plocka, men överlag är många väldigt, väldigt rädda för svamp. Och det skall man vara, man skall aldrig plocka något man inte är helt säker på. Samtidigt är det synd, för det finns många goda svampar som är lätta att lära sig känna igen. Som t.ex. taggsvampen. Nästan lika lätt att känna igen som kantarellen, lika god och nästan omöjlig att förväxla med någon annan svamp. Hittar du en ljus svamp (färgen kan variera från nästan gräddvit till gulvit) med taggar under hatten och kompakt stam (ej hålig) ja då är det en taggsvamp du har hittat.

Är du en kantarellplockare så tycker jag absolut att du kan låta taggsvampen bli nummer två i din korg. Den växer i relativt torr, ljus och gammal blandskog av tall och gran.

fredag 10 augusti 2012

Återanvända ord

Igår var det konstens natt i Vasa. Vi besökte biblioteket och var plötsligt mitt upp i en väldigt rolig uppgift. De hade rivit ut sidor ur gamla böcker och på basen av den sida man valde skulle man konstruera en ny dikt. En ny dikt av gamla ord. Man tog sin understrykningspenna i handen och markerade de ord i texten som skulle ingå i ens nya dikt. Det var jätteroligt! Man var väldigt fri och begränsad på en och samma gång. Jag och Jenk tog som uppgift att skriva en dikt till varandra. Den här fina dikten fick jag av min man ...

Om frun dog kunde han trösta sig med en fångkoloni
Märker du lukten av klafset?
I varandra, stillasittande.
Hjärtat log
Har du krämpor?
Inga alls
Skönt att samtala betydelsenyanser
Skvätt vidare här och var, hustru


Det här är absolut något jag kan tänka mig att göra igen. Varför jag skriver om det här vet jag egentligen inte. Känner väl ett behov av att delge världen. För en kort stund låta poesin flöda vildsint runt i hjärnans vindlande gångar. Slå an en sträng. Väcka något inombords. Kanske en tanke. -Va, fjånttot!

torsdag 9 augusti 2012

Rena bivax

Eftersom jag vet att flera väntar på mitt inlägg om hur man renar bivax så har jag demonstrativt renat en liten mängd bivax för att kunna visa på bild hur jag gör. Vanligtvis renar jag större mängder än så här, men man tar vad man råkar ha. Redan nu kanske det är på sin plats att nämna att du behöver separata kastruller, skålar, silar etc. för ditt vaxjobb. De kommer nämligen aldrig att återfå sin forna glans.  Man kan rena bivax på flera sätt. Det här är mitt sätt.

Steg 1a. Ner med bivaxsörjan i en stor kastrull. Låt allt smälta på svag värme. Sila bort ev. döda bin och annat jox. Låt svalna. Nu har du längst ner i kastrullen andra klassens honung. Den här brukar jag hälla på flaska och använda till exempel till bakning. Denna honung innehåller en liten mängd bivax, men det är ju inte farligt. Vill du så hoppar du över detta steg, men det brukar komma en hel del honung.

Steg 1b. Koka upp en kastrull med vatten. Sätt i allt som du inte klassar som honung i steg 1a på svag värme så att allt löser sig till en klar vätska. Låt svalna.

Steg 2. Nu kommer det att på ytan att bildas en vaxkaka. Det är det här du går vidare med. Vätskan som är under kakan slänger du bort. Jag brukar undvika att slänga det i vasken utan slänger den istället på gräsmattan.

Steg 3. Värm en kastrull med vatten. Lägg bivaxkakan i en skål med vatten som du ställer i vattenbadet. Låt kakan smälta





Steg 4. Ta ett par oanvända strumpbyxor och sätt över ett litet kärl. Sila vätskan. Låt svalna.











Nu är ditt bivax klart. Hur du sedan använder det till bivaxsalva och dylikt kan du läsa i inlägget "Ringblomssalva"

Lycka till!

måndag 6 augusti 2012

Rödbetssoppa

Nu är det en vecka kvar tills årets projekt självförsörjning drar igång. För er som inte vet vad projektet innebär kan ni läsa här. För tillfället håller vi på och provar olika recept som vi kan överleva på.

I år är det första året jag odlar egna rödbetor. De har lyckats jättebra och därför prövar jag bland annat ut recept på rödbetor. Först ut i tur var rödbetssoppa. Gott, gott, tyckte alla. Så åtminstone denna soppa kommer vi att äta en del av under den kommande månaden.

Förresten, är det någon som vill hänga på årets självförsörjningsmånad? Erfarenheter, magkurr, inspiration och recept kan utbytas : )

Rödbetssoppa

3 mellanstora rödbetor
1 ½ liter köttbuljong (vatten och buljontärning)
2 råa potatisar i bitar
3 hackade tomater
2 msk olja
1 tunt skivad lök
1 skivad morot
5 dl finstrimlad vitkål
saften av ½ citron
2 hackade vitlöksklyftor
1 msk tomatpuré
salt och peppar
dill och persilja

1. Koka rödbetorna med skal på tills de blir mjuka, skala dem i kallt vatten och strimla dem
2. Koka upp buljongen. Läg i potatisen och tomaterna. Koka försiktigt i ca 15 minuter, tills potatisen börjar bli klar.
3. Hetta upp oljan i en stekpanna. Tillsätt löken och moroten och låt de svettas under medelhög värme i ca 5 minuter. Tillsätt kålen och stek vidaren tills kålen mjuknar. Lägg allt i buljongen tillsammans med potatisen.

4. Tillsätt rödbetsstrimlorna, citronsaften och tomatpurén. Sjud i ca 10 minuter till.
5. Strö den finhackade vitlöken över soppan och servera.
6. Hacka dill och persilja över och servera


Källa: Frälsningsarméns soppbok (2000)
Tänk! Hela familjen åt av soppan i två dagar och den kostade oss max 1 € (citronen är dyrast).

söndag 5 augusti 2012

Auch!

Så vad det dags för mig att få mitt livs första bistick - i skallen! Det var när jag råkade passera deras autobahn (deras väg in i kupan) som ett bi trasslade in sig i mitt hår. Jag med mitt vackra, tjocka hår med självlockar i naturlig färg hade väldiga problem med att få bort biet. Ja, det tog så länge så det hann förirra sig ner till min hårbotten och placera ett stick. Men jag skall inte klaga, dagen innan fick Jenk 34 bistick. Jo, han räknade.

Han gjorde misstaget att han endast var iförd boxershorts under bidräkten. Vi har skrutit med att vi har så snälla bin och många gånger brukar han vara dit utan bidräkt överhuvudtaget, men ett bi ramlade innanför handskarna och stack till. När de andra bina kände lukten av gift blev de som galna och gick till attack. Han påstod att han tyckte det var ganska kul, men själv tror jag nog att det var gränsen till hysteri som orsakade skrattsalvorna när han viftandes sprang över gräsmattan.

Men det gick bra. Lite ont i kroppen hade han några dagar och trött var han också. Det är lite spännande med bistick. Speciellt med det första skulle man kunna tänka sig, eftersom man inte vet hur man reagerar på bin, men varje bistick är speciellt. När vi pratat med gamla biodlare brukar de säga att efter 20 bistick på en säsong så blir man immun och märker knappt av det. Ja, man kan ju till och med sälja bistick / bigift och det sägs hjälpa för till exempel reuma. Det är hälsosamt med bistick! Men så finns det även biodlare som tvingats sluta för att de efter många år har blivit allergiska mot bin.

För några veckor sedan pratade vi med en biodlare som hade hållit på med bin i många, många år. Plötsligt fick han en allergisk reaktion, förlorade synen och hörseln och svällde upp över hela kroppen. Synen och hörseln fick han tillbaka och var nu helt återställd, men naturligtvis rädd för att bli stucken igen. Och läkare kliar sig i huvudet.. För en del blir allt mera immuna ju fler bistick de får medan andra personer för varje stick kommer närmare och närmare nivån när en allvarlig allergi bryter ut. Och man vet ju aldrig till vilken grupp man hör. Spännande!

lördag 4 augusti 2012

Gamla foton

I början av sommaren hittade jag en påse gamla foton på ett loppis. Hela sommaren har jag letat gamla ramar på olika loppisar och för några veckor sedan pysslade jag för brinnkära livet. Här är resultatet. Det blev precis som jag tänkte mig. Alltså bra : ) 

Precis som en ugly blog påvisar är fotona av usel karaktär. Jag kan ju inte frångå mina principer.

.

fredag 3 augusti 2012

Ringblomsolja

Ut och plocka ringblommor! Både blommor och blad! Sedan sätter du dem i en korg för att torka några dagar (de behöver inte bli helt torra). Därefter sätter du dem i en glasburk och häller över ekologisk olja. Jag brukar använda inhemsk rypsolja, men olivolja går säkert också bra. Låt oljan stå i fönstret i ungefär en vecka. Dock inte i gassande sol.

Nu har du en ringblomsolja som är perfekt som ingrediens i ringblomssalva. En salva jag använder till mycket. Den är perfekt när du vill ta bort mascara, men jag använder den även till nattcreme några gånger i veckan. Annars använder jag ingenting och om jag får skryta lite så tror folk ofta att jag är yngre än jag är : )

Ringblomssalvan är väldigt enkel att göra. Du tar en bit bivax (hur du renar bivax skriver jag om en annan gång) som du smälter över värme. Mät upp ca 10-15 % bivax och resten ringblomsolja i en kopp.  Häll tillbaka innehållet i koppen till kastrullen över värmen och vispa ihop till en klar vätska. Häll över vätskan i den burk du vill ha salvan i. Låt stelna. Klart! Vill du ha en hårdare salva, typ läppsalva, så sätter du en större proportion bivax. Salvan står sig i rumstemperatur länge. Min ringblomssalva har jag haft i över ett år och den har inte ändrat. Blir den dålig så härsknar fettet och det känner du bra på lukten.

Vill du spara din ringblomsolja så häller du den i en glasflaska och förvarar mörkt och svalt (inte kylskåp) tills du skall använda den. Ett litet obs! De kärl och redskap som du använder till bivaxet och salvan är det bästa att du inte har tänkt använda till något annat sen. Bivaxet är lite svårt att få bort. Fixa därför ett litet verktygskit som du använder från år till år.