Igår var det konstens natt i Vasa. Vi besökte biblioteket och var plötsligt mitt upp i en väldigt rolig uppgift. De hade rivit ut sidor ur gamla böcker och på basen av den sida man valde skulle man konstruera en ny dikt. En ny dikt av gamla ord. Man tog sin understrykningspenna i handen och markerade de ord i texten som skulle ingå i ens nya dikt. Det var jätteroligt! Man var väldigt fri och begränsad på en och samma gång. Jag och Jenk tog som uppgift att skriva en dikt till varandra. Den här fina dikten fick jag av min man ...
Om frun dog kunde han trösta sig med en fångkoloni
Märker du lukten av klafset?
I varandra, stillasittande.
Hjärtat log
Har du krämpor?
Inga alls
Skönt att samtala betydelsenyanser
Skvätt vidare här och var, hustru
Det här är absolut något jag kan tänka mig att göra igen. Varför jag skriver om det här vet jag egentligen inte. Känner väl ett behov av att delge världen. För en kort stund låta poesin flöda vildsint runt i hjärnans vindlande gångar. Slå an en sträng. Väcka något inombords. Kanske en tanke. -Va, fjånttot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.