Kruktillverkning

Mina tomatplantor har växt jättebra och det börjar bli trångt  om saligheten. 

Vi har haft strålande sol i flera dagars tid och passat på att tillverka krukor ute på trappan. Det börjar nämligen bli dags att plantera om våra tomatplantor och då går det åt många burkar. Vi brukar använda oss av urtvättade mjölkburkar som vi delar och klipper av hörnen på (för att vattnet skall kunna rinna ut när vi vattnar). Burkarna sparar vi sen från år till år. De är väldigt tåliga och det är lätt att med penna på burken skriva vilken sorts tomat den innehåller.
Förutom våra egna burkar brukar vi be om tomburkar från skolan och dagis. 

För att få stadiga plantor brukar jag knipsa av de två understa bladen på stammen (hjärtbladen). Sedan  lägger jag ner rotklimpen i burken och fyller på med jord. Det kommer alltså att endast sticka upp en liten bit av plantan medan en stor del av stammen hamnar under jord. Det som nu händer är att stammen under jord bildar nya rötter och plantan mår finfint.

Jag läste på nätet både här och där om man skulle gödsla plantorna i samband med omplanteringen. Jag hittade ingen information och därför beslöt jag mig för att göra så här. Ingen dynga i detta skede, istället strödde jag i lite träaska i jorden. Dyngan får jag peta ner senare. Kaninlort är ju perfekta pellets : )

Stackars, stackars Slender Rabbit

Det värsta jag vet är när något djur råkar illa ut. Inte p.g.a. slakt eller så, det hör liksom till, men om djuret lider för att vi i vårt oförstånd har gjort något fel är det riktigt, riktigt svårt.

Idag kom Jenk inrusandes från kaninhuset. Han hann ropa att -Nu är det inte bra innan han rusade in i badrummet. Jag hann se att han hade en liten slapp kanin i händerna. Och så började kaninen skrika, ett ynkligt skrik. Fram med vatten, fram med sprutor, fram med handdukar ... Här skulle räddas liv!

Det var yngsta dotterns kanin 'Slender Rabbit'* som under natten hade fastnat med huvudet bakom sin lya och hela natten legat nerpissad och nerskiten i kölden.

Nu har det gått några timmar och Splender har tvättats, torkats och vilat upp sig på golvvärmen. Han har ätit en halv morot, lite knäckebröd, druckit lite vatten och skitit några pelor. Han sitter mest och småskakar, ansiktet är ganska svällt, vilket gör att han inte ser så bra och han vill ogärna gå. Inget verkar vara brutet, men han har säkert ganska sjukt i musklerna av den obekväma ställningen i kylan. Vi skall tro att han blir en riktig karl igen.

På badrumsdörren står en lapp "Dören måste vara stengd och Viivi o Nisekattårna får inte kåma in. Vi har en kanin på besök i badrummet.

*Vet du inte vem Slender man är? Det visste i vi heller och fick av barnen höra att vi är helt out! Slender man är en man i kostym och vitt ansikte som kan stå till exempel i en skog, stirra på en (fast det verkar inte som han har några ögon att stirra med), låta krrr-krr-krr och så kommer han och tar en om man inte springer ...

Bortglömd Earth hour

Det är väl få som har missat att det i lördags mellan kl 20.30 och 21.30 var Earth hour, timmen när vi till förmån för världen skulle stänga av så mycket el som möjligt. Vi brukar försöka observera den timmen. Barnen tycker det är roligt. Men kl. 20.30 tittade barnen på tv, Jenk satt på datorn och jag låg och läste. Den glömdes helt enkelt bort.

Men vad är det som säger att vi inte kunde fira vår egen Earth hour dagen efter? Världen mår lika bra av det, antar jag. Så igår hade vi vår egen Earth hour. Mysigt. Barnen (och vi) älskar tända ljus. Strömavbrott är nästan det bästa vi vet. Ibland när barnen var små var vi tvungna att leka strömavbrott och endast gå omkring med tända ljus.

Timmen gick fort (i och för sig ertappades tonårsdottern med att chatta på sin mobiltelefon och fick ett straffvarv runt huset). Med vedspis och stearinljus är det inga problem. Kanske vi skulle försöka oss på en Earth day? En hel dag utan el. JA! utbrast barnen (tonåringen var som ni förstår inte på plats). Få se hur det blir med det. Om vi kommer oss för.

Men det är ju ganska typiskt att vi sitter och har lamporna släckta en timme per år och känner oss duktiga. Känner att nu gör vi verkligen något. Nu kan vi ha gott samvete. Och det är ju bra. Men tänk att vi är dubbelt så duktiga om vi gör det två gånger per år. Eller en timme per månad. Eller en timme per vecka ... Så svårt borde det ju inte vara egentligen ...

Häftig potatisodling

Nisse visar i sin blogg en film från en annan blogg (ja ni vet ju hur det funkar) om ett väldigt roligt och intressant sätt att odla potatis på. Jag har ju tidigare skrivit om ett potatistorn och fast vi provat så var det nog ingenting för oss. Men det här verkar vara grejer det. Titta själv!

Månadens bloggtips!

Som ni märkt länkar jag inte till några bloggar. Det betyder inte att jag inte läser bloggar utan kanske snarare på det att jag är en periodare. Jag hittar en blogg som jag läser en tid och sedan hoppar jag vidare. En del bloggar läser jag väldigt sporadiskt medan andra bloggar alltid väcker mitt intresse.

Men jag blir ju alltid tokglad när jag märker att någon blogg har länkat till min blogg. Och jag vill ju verkligen i min tur kunna lyfta fram de bloggar som inspirerar mig. I mina inlägg hittar ni titt som tätt länkar till andras bloggar och nu tänkte jag även införa att jag på samma sätt som jag med jämna mellanrum tipsar om böcker och tidningar kommer att tipsa om bloggar jag för tillfället går igång på. Några i taget ...

Vill ni enkelt hitta dessa tips kommer de att finnas under rubriken "Bloggar" i innehållslistan. Så det är ju nästan som en länklista : )

Har du själv tips på bloggar som du tror jag skulle gå igång på får du gärna tipsa mig!

Först ut är följande bloggar:

Bondjäntan
Så här i såtider är det svårt att inte gå igång på Bondjäntans skriverier om bönor, tomater och chili -hennes stora passion. Sedan är jag alltid väldigt nyfiken på hennes glädjehus, ett växthus som vintertid fungerar som hönshus. Det skulle vara ett växelbruk som heter duga!

Frijord
Jag älskar underrubriken på denna blogg -ett liv, ett försök. En blogg med långa, vackert skrivna inlägg. Läser ni inget annat så måste ni åtminstone läsa detta inlägg. 

Morotsliv
En blogg om kemikalier, tillsattsämnen, kärringtips, ekostädning, hälsosam mat och en massa annat. Egentligen brukar jag inte orka med denna typ av bloggar, men Ila gör det väldigt lätt att hänga med. Du kan även vara med på Morotslivs FB-sida. 

Att ta sig tid

Min morfar är 86 år. Han älskar att skida. Han har ett eget litet skidspår som han skidar i nästan varje dag.

I fredags sken solen så som den bara kan en gnistrande marsdag. Jag satt och grejade lite med bloggen. Fick plötsligt för mig att jag borde åka ut på en skidtur. Kanske jag skulle fråga morfar? Nä, inte orkar jag. Jag skulle ju förresten på zumba på eftermiddagen. Men så tog jag mig i kragen och ringde morfar. Frågade om han ville komma med till ett vackert skidspår ute på ett stort träsk.

Morfar blev så glad. Naturligtvis ville han komma med. Och vi skidade och vi skidade. Det var första gången jag skidade med morfar i hela mitt liv. Först blev jag lite orolig för att han skidade så snabbt. Inte för hans skull utan för min ... men efter en stund hittade vi vår takt. Ibland stannade vi och pratade lite, men oftast var vi helt tysta. När vi kommit tillbaka till bilen bjöd morfar mig på en Mentholtablett. -Det har varit en riktig upplevelse för mig det här, sade han.

Åh, vad jag är glad att jag tog mig tid för morfar. Eller egentligen tog jag mig ju inte tid, för inte hade jag direkt något bättre för mig. Kanske snarare att jag kom mig för. För några månader sedan läste jag i en tidning som delades ut i samband med insamlingen "Gemensamt ansvar" om att detta år skulle fokusera på ensamma människor. Att det finns många som väntar på besök. Som inte har någon anhörig. Som glöms bort. Genast fick jag känslan att jag ville göra något för dem. Men så började jag tänka att det också finns många runtomkring oss som skulle bli väldigt glada över ett besök. Morfar. Tanten i byn. De finns där på nära håll, bara vi kommer oss för. Det är så lätt att glömma bort dem som finns nära.

När jag kom hem från skidturen läste jag en stund ur Tommy Hellstens bok "Du är mer än du anar" 

Vi tokstressar för att komma fram, eftersom tiden håller på att rinna ut. Föräldrar har inte tid med sina barn, vänner har inte tid med varandra, läkare har inte tid med sina patienter, vårdarna har inte tid för sina åldringar, lärarna har inte tid för sina elever och på banken har man inte tid för kunden. Jag har inte tid för dig. Jag hinner inte, jag är fullbokad, jag har inte tid, jag har fullt upp. Vart har tiden tagit vägen? Varför finns det inte längre tillräckligt med tid?

För mig är det inte alltid det att jag inte har tid, utan att jag inte tar mig tid. Tiden finns nog egentligen där. Bara vi vill. Det skall jag försöka bli bättre på. Att ta mig tid. Att bry mig om.

Att våga-dag på Flemmingsbacken!

Behöver du få bättre struktur på dina tankar?
Borde du klura ut vad du egentligen vill?
Vill du komma vidare med något du länge gått och funderat på?
Drömmer du om att kunna ägna en hel dag åt att jobba med dig själv?
Behöver du inspiration? Få höra hur andra tycker och tänker?

Lördagen 27.4 kl. 10-15 ordnar jag en ”Att våga”-dag i vårt orangeri på Flemmingsbacken. 

Hos oss får du möjligheten att på egen hand fundera på vad du egentligen vill,  du får hjälp med att bygga visioner och på papper sätta ner dina första konkreta steg för att nå ditt mål.  Trots att var och en jobbar med sig själv kommer vi att tillsammans i grupp diskutera saker som exempelvis tid, pengar och krav. Vad är det som hindrar oss från att göra det vi egentligen vill? Hur blir vi bättre på att våga?

När det konkret gäller att våga har jag under många års tid jobbat med mig själv för att nå dit jag vill. Idag lever jag det liv jag för några år sedan bestämde mig för att skapa. Jag håller även föreläsningar kring att våga (se t.ex. här) och har tidigare dragit workshops i ämnet. Jag har även skrivit boken ”Att våga” som du kan läsa här. Det här är första gången dagen hålls hos oss på Flemmingsbacken i Korsholm.

Jag hoppas att jag hos oss kan ge dig ett lugn och  en ro att under några timmar sätta fokus på ditt eget liv.  Jag vill redan här poängtera att jag inte är en utbildad eller certifierad coach, vilket innebär att jag inte kommer att coacha dig enligt konstens alla regler.  Jag är jag och vill på mitt sätt ge dig verktygen till att komma vidare.

Priset för dagen är 50 €  (inkl. moms).
I priset ingår en lätt lunch och kaffe/te, samt material. 
Max antal deltagare är 10 personer. 
Anmäl dig genom att sända mig ett mejl på maria.osteraker@gmail.com.

Har du frågor går det bra att kontakta mig via e-post eller telefon (050 4629093)
Är du intresserad, men datumet inte passar kan du gärna höra av dig så vet jag ifall fler tillfällen ges. Jag blir även glad om du berättar vidare till de du tror är intresserade. 

Flemmingsbacken ligger i Veikars, ca 20 km utanför Vasa. Närmare beskrivning ges senare.

Välkommen!

Fixa egen deodorant

Inspirerad av bloggen Sininentupa har jag fixat till en egen deodorant. Eftersom vi har mycket cancer och även bröstcancer i vår släkt har jag länge varit ganska försiktig med vilken deodorant jag använder. Deodorant som innehåller aluminium går genast bort, eftersom flera studier indikerar att det kan påverka risken för cancer. Bland de alternativ som lämnar kvar tycker jag det har varit svårt att hitta en deodorant som doftar gott och som faktiskt funkar. Jag använde länge en mineralsten och den funkade bra, men den föll i golvet och gick i tusen bitar. Suck! Sedan har jag inte hittat någon lika bra.

Jag tycker faktiskt att jag har gått omkring och luktat smått obehagligt här hemma. Gammal tantlukt. Kanske en begynnande 40-årskris? Men nu har jag då fixat och donat ihop en egen och för tillfället går jag omkring och doftar som ett litet kex. Jag skulle nästan kunna äta upp mig själv, så god doftar jag. Det heter ju att man inte skall smörja något på kroppen som man inte skulle kunna äta och då är detta recept perfekt.

½ dl matsoda
½ dl majsstärkelse (typ Maizena)
5-6 msk kokosolja på burk. Ekologisk finns t.ex. i hälsokostaffären eller i vanliga matbutiker (På Prisma står den t.ex. bredvid olivoljorna)
5-20 droppar tea tree-olja (köpte min från Ekosoppi, men finns även i hälsokostaffärer)

Blanda ihop de torra ingredienserna. Blanda sedan ihop oljorna sinsemellan. Blanda ihop allt. Klart.

Jag förvarar min deodorant i en glasburk i badrummet och stryker på den med fingret. Sininentupa har sin i kylskåpet. Då är den i fast form och kan användas som "stick"

TEST! Funkar den?

1) En helt vanlig dag när jag jobbar och slappar hemma? Svar ja
2) Ett genomsvettigt gympapass? Svar ja. Visserligen luktar jag lite svett, men inte mer än med en köpt deo
3) Lämnar den fläckar på kläderna? Vet ej. Har nämligen endast hittills använt den med svarta kläder. Inne i kläderna syns ett litet spår av pulver, men det har helt försvunnit i tvätten. Dock har jag inte på kläderna sett några "fettfläckar" av oljan.

Resultatet är att jag är väldigt nöjd. Åtminstone efter en veckas användning.

Boktips! Knäckebröd

Nu vill jag tipsa om en bok som på nytt fått det att klia i mina bakfingrar. Boken Knäckebröd -en bok om livets hårda av Olof Jönsson. 

Jag lånade min bok på biblioteket, men tamme tusan om jag inte måste köpa en egen. Den är vacker, den innehåller intressanta recept och det recept på Honungsknäckebröd som jag prövade lyckades bra.

Knäckebröd är egentligen ganska fiffigt. Jag har märkt att många av mina vänner tycker det är roligare att det dukas fram lite egna, roliga knäckebröd till tekoppen istället för bullar och kex. Idag är det ju många som undviker socker och vitt mjöl och då är ju ett hårt bröd perfekt! Dessutom går brödet så enkelt att förvara och plocka fram när det kommer oväntade gäster. Ta en klick smör som du smaksätter med vitlökspulver och lite extra salt. Lyx!

Vill du odla egna grönsaker i Vasatrakten?

Tyckte detta var ett finfint initiativ av biodynamiska föreningen. Bor du nära Vasa och vill odla egna grönsaker, men inte har någon egen täppa. Nu har du kanske chansen.

Österbottens biodynamiska förening håller årsmöte sö 24.3 kl. 13.30 vid Bernys i Replot. Förutom årsmötesförhandlingar berättar Steven Launders om planerna på att starta en gemensam biodynamisk grönsaksodling i Ekobyn i Singsby (Korsholm). Tanken är att alla som är intresserade av odling, men saknar egna odlingsmöjligheter, kan komma med och tillsammans med andra odla egna grönsaker. Låter det intressant? Kom med och visa ditt intresse.

Pepparkaksmaskin

Förra veckan hittade jag följande attiralj på loppis. Jag hade ingen aning om vad det var, men har lärt mig att gamla husgeråd brukar vara väldigt smarta. Det var liksom inte lika många onödiga prylar förr. Grunkan såg komplett ut och priset var överkomligt (3 kronor) så jag slog till! Jag tänkte att jag skulle ta med prylen till någon gammal tant som fick berätta vad det var. Men min vackra, kloka dotter (tydligen släktas hon på sin mor) klurade snabbt ut vad det var. Det var ju en maskin för massproduktion av pepparkakor. 

Som tur var hittade vi en gammal pepparkaksdeg i frysen så att vi kunde skrida till verket genast. Och julen varar ju fram till påska. Ha, ha vilken rolig mackapär. Bara att kavla ut degen och rulla några gånger så var det klart. Jag måste erkänna att det kanske inte ger samma myskänsla, men vad gör det när det är EFFEKTIVT (sade barnet av sin tid). Hur ofta den används är väl en annan femma, men kul var den.

Soppan-grupp!

Åsa tipsade mig om FB-sidan Soppan! Tack för det Åsa! Åh, vad roligt det lät! Hör själv:

En soppan-grupp bjuder varandra på enkelt, billigt käk en vardag någon gång i månaden. Alla skall ha råd att vara med och ingen skall behöva känna att man ska överträffa varandra med dyra, krångliga recept. Soppan är vardagslyx i form av ett dukat bord hos en god vän.

Jag kände direkt att jag vill också vara med i en Soppan-grupp. Så jag startade en egen. Jag funderade ut tre familjer som bor nära oss, som jag tror skulle trivas ihop och så frågade jag dem om de ville vara med. På si så där 20 minuter var vår grupp fixad. Visst känner jag alla från tidigare, men inte alla så där super-duper bra, men det är väl alltid bra med nya vänner?

Utmaningen för oss är att i det här skedet  av livet blir det ganska många barn runt köksbordet. I vårt fall elva stycken. Men finns det hjärterum finns det stjärterum. Det som vi kommer att försöka köra med i vår grupp är att det inte bara finns en tid för när vi börjar äta utan även en tid för när vi slutar äta. Vår grupp är inte en grupp som sitter hela kvällen på besök, utan vi träffas, äter, pratar och tar itu med nästa grej för kvällen. Precis som en helt vanlig vardagsmiddag med andra ord.

Åh, vad roligt det skall bli. Vår familj är först ut i tur. Återkommer med rapport över hur det gick.

Lyssna på oss

För några veckor sedan hade vi besök av Sanna Rönn från Radio Vegas program 'Familjeliv'. Vill du lyssna på vad vi pratade om kan du lyssna här. Och om jag förstått rätt så kan intervjun även höras utanför Finland. Och var beredda på att ibland bräker vi till ordentligt på dialekt, något vi själva har ganska roligt åt så här efteråt : )

-Tack, men jag har redan en påse!

För en tid sedan skrev jag att ett väldigt enkelt sätt att leva mera miljövänligt är att sätta upp lappen "Reklam -nej tack!" på postlådan. Ett annat enkelt sätt är att tacka nej till plastkassar i affären. Det går liksom så på automatik att expediten sliter fram en påse och stoppar ner ens lilla pryl så det gäller att vara riktigt snabb om man skall hinna, men det går : )

För varje plastkasse du sparar in kan du räta lite på ryggen. Bär med dig en tygkasse, eller om du glömt  tacka ja till en (1) plastkasse som du sätter alla dina grejer i.

Och det finns inte något värre än de som sätter sina bananer i en påse innan de väger dem. Du hör väl inte till dem? Skäms i så fall! Varför gör du det? Eller kålhuvudet? Eller din enda paprika?

Möbelvax av bivax

Vårt matbord såg verkligen matt och eländigt ut. Krasst konstaterade jag att det var  väldigt länge sedan jag hade brytt mig om att vårda mitt bord. Jag smalt upp lite bivax och blandade i rypsolja. Ännu i varmt tillstånd klickade jag ut det på bordet. 

Så gnuggade jag ut det med en tvättsvamp, lät det dra in ca 10 minuter och polerade upp det med ett gammalt bomullstyg. Hushållspapper visade sig vara för mjukt. 

Räkna med att du behöver göra det här några timmar före du skall  duka på bordet igen, men jag tyckte det sög in väldigt bra och ingen klagade på kladdigt bord. Vilken lyster!

Nästan gratis sådd

-Ja, man skulle kunna köpa mycket grönsaker för de här pengarna, säger nästan min granne Christine varje år när vår fröbeställning anländer och vi ser vilken summa pengar vi shoppat loss för. Men när våra försvarsmekanismer trätt i kraft räknar vi alltid ut att oj, vad mycket pengar vi sparar på att odla själv : )

Det är lätt hänt att man frossar bland dyra frön och attiraljer och inget ont med det, men vill man tänka billigt (ja nästan gratis) funkar ofta även det. Här har jag pillat ut några frön ur ekologiska spetspaprikor från affären, satt dem att torka på ett hushållspapper och pillat ner dem i jorden. Som drivhus har jag en gammal förvaringsask för tomater. Mycket billigare än så kan det ju inte bli.

Nu vet jag ju än inte om det lyckas, men jag har hört många som fått massor av paprikor på detta sätt. Det som är lite spännande i kråksången är att man inte kan vara riktigt säker på vad man egentligen får om man använder frön från grönsaker i affären. Ifall grönsakerna är av hybridfrön (på fröpåsen står det F1) så har de korsats fram för att få till exempel en viss egenskap. En vanlig egenskap kan vara att de ger en jämn skörd, t.ex. att alla paprikor är ungefär lika stora. Men de egenskaper som ett F1-frö ger så försvinner oftast i andra generationen. Det betyder att du nästa år kan få allt från små paprikor till väldigt stora paprikor, eller vilken egenskap som nu hybriden tagits fram för att betona. Tänk om jag mitt i allt får en gurka?

Alla borde ... koka soppa

-Alla borde lära sig att fixa till 1) en soppa, 2) en sås och 3) en gryta. Sedan borde alla våga börja experimentera mera med det de kan. Så tycker Malin Båtmästar (som skrivit en del av recepten i min bok Lev mer på mindre). Och visst är det så. Kan man grunderna till en soppa, en sås och en gryta, då har man helt enkelt ett bra utgångsläge. Jag är själv tyvärr ofta väldigt fast i recept. Följer dem ofta till punkt och pricka. Jag skulle gärna vilja vara lite "slafsig" i köket, slänga i lite det ena och det andra, röra om och provsmaka.

Vi har emellertid en soppa som vi alla tycker väldigt mycket om. Med tiden har den börjat utökas med en mängd olika ingredienser. Ibland är det färsk kall avocado, ibland är det mjuka taco chips, ibland bondost eller grynost. Och då märker jag att det är ju det här Malin säkert menar. Att ett väldigt enkelt recept kan kännas väldigt nytt och fräscht pga en ynka ingrediens. Så istället för att bara tänka -Jag blandar ihop en sallad ... kunde man lika gärna ta samma ingredienser och tänka -Jag rör ihop en soppa : )

Att dra sitt strå till stacken

Idag fick jag ett mejl som löd så här: Om man arbetar mindre eller inte alls och odlar sin egen mat mm så bidrar man ju mindre till skatten som betalar för vår välfärd. Är det inte egoistiskt? Skall ni då ha samma tillgång till tex sjukvård för era barn som jag...?
 
Eftersom jag tycker att mejlet innehöll några väldigt intressanta frågor beslöt jag mig för att svara öppet i min blogg och hänvisa mejlskrivaren hit. Det känns bättre så. Jag vill ändå betona att det här är min personliga blogg och att jag varken har rätt eller lust att prata för alla vi som "känner igen oss" i exemplet ovan, men jag tänker så här: 

Om vi tar själva "självhushållningsbiten" med att äta egenodlad mat och äta egna djur är det ju inget som säger att anledningen till valet att leva så här är att man nödvändigtvis behöver det ekonomiskt. För oss har valet att leva så här allt mera blivit ett ställningstagande till en som vi ser det ohållbar konsumtion, en fundering kring vad vi äter och en stolthet över och ett äkta intresse för att lära oss mer om hur vi klarar oss själva och tar makten från t.ex. livsmedelsindustrin över vad vi äter och vad vi konsumerar . Så självhushållning i den bemärkelsen gör oss inte till sämre skattebetalare om vi tänker på inkomstskatt. Om vi tänker på mervärdesskatt på köpta produkter, så  javisst. 

Om vi tänker på det faktum att vi idag jobbar mindre än tidigare så kan vi ju väldigt enkelt dra slutsatsen att vi betalar mindre inkomstskatt. Men inte heller detta är en slutsats som är helt enkel att dra. Vi betalar skatt för den summa vi förtjänar, inte den tid vi arbetar (än så länge i alla fall). Hur skall jag enkelt förklara det här? Tänk er att du har ett företag och tillverkar 100 produkter som du säljer. Produkterna kostar 15,- styck och tar 3 h per produkt att tillverka. Du jobbar alltså 300 timmar och förtjänar 1500,-
Om du vill jobba mindre är det mest logiska att du tillverkar färre produkter (eller kommer på ett mera effektivt tillverkningssätt). Säg att du bara vill jobba 100 timmar. Då kan du välja mellan att a)dra ner dina inkomster eller b) jobba med att skapa ett större värde i det du säljer, vilket gör att du kan höja priset på dina produkter. Om du hittar kunder som  värdesätter det du gör och är beredda att betala 45,- för din produkt så då kan du jobba mindre utan att förtjäna mindre. Alltså kommer du att betala lika mycket inkomstskatt som tidigare samtidigt som du jobbar mindre.  Så tänker jag och försöker alltid se till att det jag jobbar ja det skall jag också få betalt för. För tusan, jag har ju till och med skrivit en bok om det : )

Dessutom jobbar både jag och Jenk i våra egna företag, vilket gör att vi betalar både inkomstskatt och företagsskatt. Det innebär även att vi lämnade arbeten som gick till någon annan, som i sin tur kan betala inkomstskatt för att gynna din välfärd. Så lugn, vi betalar nog skatt. Sedan kan jag tänka mig att det finns en del "självhushållare" som inte betalar så mycket skatt, men lugn ... de tär nog inte heller så mycket på samhällets resurser och hotar nog inte någons välfärd i sig. 

Så kommer vi till det intressanta begreppet 'egoism'. Visst kan jag beskyllas för egoism. Men kanske inte på grund av att jag jobbar mindre. För visst är det även egoistiskt att vi klagar på vår välfärd utan att bry oss om någon annans? Att inte ge av vårt överflöd? Att konsumera det som andra slavaktigt producerar? Att fortsätta med våra koldioxidutsläpp utan att tänka på att en familj långt borta svälter pga torka eller mister ett av sina barn i en översvämning? Jo, jag är en egoist. Och det är inget jag är stolt över. Men jag vägrar vara en egoist för din skull. Hm, intressant mening det där. Nästan vacker i sin komplexitet. 

För när vi kommer till den sista punkten "om mina barn har rätt till t.ex. samma sjukvård som dina barn" då är vi ute på väldigt farlig mark. För när man överhuvudtaget för en sådan diskussion är man väldigt nära den punkt när man ser sig själv som lite, lite mera värd än någon annan. En punkt när man värdesätter personer och ger vissa rättigheter som andra förnekas. Och då blir det, enligt mig, väldigt farligt. Jag har ingen rätt att säga att jag har mera rätt till det ena eller det andra än någon annan. Kanske mina barn är  friskare än dina barn? Kanske mina barn behöver mindre dagvård? Kanske vi tär mindre på samhället? Vad vet jag?

Tack för ditt mejl. Det var väldigt intressant. Jag fick för några dagar sedan frågan om vi med vår livsstil hade mött negativa kommentarer. Mitt svar var nej. Nästa gång får jag svara ja. 

Faran med rastlösa män

Barn är bäst när de sover brukar det heta. Män är bäst när de är sysselsatta. Åtminstone är det så med Jenk. Alltid när han får tid att tänka är det farligt. Då vet man att snart händer det något. Och nu har det hänt ...

I många år har Jenk byggt och byggt och byggt. Glasverandor, trädgårdsskjul, kalkonhus, växthus, orangeri, garage ... till sist sade jag vänligt, men bestämt nej. Nu räcker det! Plötsligt en dag kom han och berättade att han skulle börja riva. Länge hade han gått och tittat på vårt gamla uthus och drömt om hur det såg ut i forna dagar. Som ni ser på formen har det varit en port genom uthuset (där det lilla fönstret sitter i mitten på uthuset). I något skede på 50-talet har det byggts igen för att fungera som bastu, sedan sommarrum, kontor och vi har använt det som honungsslungeri. Men nu tycker då Jenk att det är dags att återställa dess forna glans.

Resten av familjen suckar och stönar och försöker få honom på andra tankar, men utan resultat. -Ni skall få se vad det kommer att bli fint, säger Jenk. Och det kanske det blir ... men är det faktiskt nödvändigt?

Som en liten kuriosa kan jag berätta att vi när vi rev hittade en Fib Aktuellt från 1978. Ha ha, vad roligt! Trilogin med Mr Grey slår ju tidningen med hästlängder! Tänk att det där var nästan det snuskigaste man kunde hitta då! - Det enda hon sade var hårt, hårt! -Hon bad mig sitta modell i hennes ateljé ... -Han kom för att installera min stereo ... 

Jag kreverar.