Elda ris

Ris skall eldas antingen direkt man har fällt trädet eller så typ ett år efteråt när det har torkat ordentligt. Redan efter några veckor har riset dragit i sig så mycket fukt att det blir väldigt, väldigt svårt att få fyr på. Eftersom vi i mellandagarna sågade ner en del träd, har de senaste dagarna gått åt till att dra och elda ris. Vi hade även några gamla synder att elda upp, ris från träd vi sågade ner ifjol.

Vi har visserligen en vän som brukar säga att organiskt material inte skall eldas upp utan åter användas i naturen och det är en tanke jag tycker om. Och visst funderade vi på att låta riset förmultna, men vi skulle inte ha orkat titta på det. Och ju mer ris vi drog och ju tommare det blev mellan stock och sten, desto lättare blev min själ. Desto ljusare kändes livet och desto rymligare kändes naturen.

Nu är jag verkligen inte insatt i feng shui-tanken. Inte det minsta. Men jag kan tänka mig att naturens egen energi fladdrar lite extra fram och tillbaka när den inte fångas av en massa dött ris. I motsats till mig. Jag fladdrade inte det minsta. När kvällarna kommit har jag kvidit inombords över min trötta lekamen. Men oj vilken skön känsla det är att ha jobbat fysiskt! Och vad bra man sover på natten! Mera fysiskt, frivilligt arbete till folket!