Pajpartaj

Jag älskar fest! Eller egentligen skulle jag vilja vara en sådan som älskar fest. En riktig partypingla som höjer humöret på varenda fest skulle jag vilja vara. Men det har jag med åren konstaterat att jag inte är. Jag tycker inte om stora fester. Jag tycker om små, mysiga fester. Där man hinner prata med alla. I lugn och ro.

Jag har med åren även lärt mig att jag inte är en människa med dammtorkade lister och hemmet i skick. Inte en människan som färgkoordinerar servetter och assietter. Inte en människa som bakar prinsesstårtor.

Därför blir det ju så sällan man orkar ställa till med fest. Fast man vill. Men för några helger sedan kom jag på den ultimata festen.

Pajpartaj! Vi bjöd in tre par och alla fick i uppdrag att ta med sig en valfri paj.

(Och skulle det här ha varit ett bakprogram på tv skulle jag absolut ha eliminerats pga att jag inte torkat kanten på min pajform. Shit happens!)

Eftersom jag köpt boken Smulpajer var jag tvungen att baka två pajer. Jag kunde helt enkelt inte välja endast en bland alla fenomenala (och enkla) pajrecept som boken inrymmer. Tycker du om paj är detta absolut boken för dig!

Mitt bidrag till kvällen blev Krusbärspaj med pistagenötter och Äppelpaj med saffran och konjak.

Vi dukade i vårt orangeri. Perfekt ställe när man inte orkar städa inomhus. Jag är så glad över vårt orangeri. Tack vare detta kan jag ställa till med fest inom 30 minuter. Här är alltid fint och mysigt!

Under årens lopp har jag samlat på mig en hel del udda porslin och för mig är det mycket roligare att duka enligt "man tager vad man haver"-principen än att satsa i stora serviser.

Kopparna är en födelsedagspresent från några kära vänner, tefatet är ett loppisfynd och assietten är ärvd av farmor. Servetten är från Ikea och lämnade över från restaurangdagen. Hädanefter tror jag alla får vita Ikea-servetter hos oss.

Eftersom jag älskar att gå på loppis brukar jag ibland ge mig "ett uppdrag" när jag söker bland hyllor och lådor. I år har det varit färggranna saftglas. Det brukar bli ett glas här och ett glas där.

Så kom gästerna. Det jag tycker om är att skapa en grupp människor som jag tror kommer att trivas med varandra. Och för att göra det lite extra spännande för våra gäster fick de inte veta vilka andra som skulle dyka upp. Ingen kände alla (utom vi då förstås), men alla hade någon gemensam nämnare.

Trots att alla fick ta med sig precis vad de ville blev utbudet perfekt. Vi åt svamppaj med Karl Johan, Rödbets- och fetaostpaj och Tomatpaj.

Vilken kul kväll vi fick och det som kändes som extra lyxigt för mig var att jag dels slapp undan med minimal ansträngning och dels nästan kände att jag lika mycket var på "någon annans fest" som mina gäster.

Mera pajpartaj till folket!